hellcat

Jag frös när jag vaknade, och på grund av ännu en konstig och obekväm natt så bultade det rejält i huvudet sekunden som jag öppnade ögonen.

Klev upp och upptäckte köksfönstrena på nästan vid gavel; hade väl blåst upp under natten. Och med tanke på de snåla 10 graderna ute så förklarade det kylan i lyan på morgonen.

I drygt en vecka har min kropp betett sig minst sagt underligt. Jag har kallsvettats, min käke har låst sig, mina händer domnat, blivit plötsligt svimfärdig, haft yrsel i timmar, vaknat mitt i natten med extremt illamående bara för att somna om lika fort och drömt väldigt, väldigt märkligt.

Hade jag inte vetat att det är helt omöjligt hade jag misstänkt mig vara på smällen.

Underliggande stress är väl min kvalificerade amatördiagnos för tillfället, iaf.

Nå.

Plockade ner mina Dr Marten's-kängor idag, och tillsammans med dom blev det både myströja, knäppt jacka och halsduk på innan jag begav mig till jobbet.

Det var alldeles grått ("Tjernobyl-grått", som Johanna sa idag, haha) och ruggigt ute. Frös heeela vägen till jobbet.

Och väl hemma igen frös jag så förbannat om fossingarna att det blev mysdress på tillsammans med raggmyssockar.

 

Hösten knackar visst på idag. Eller snarare; bryter sig in genom vårt köksfönster.

 

...Och det är faktiskt ganska mysigt.